bbbystedt

Fingrarna i halsen. Igen. Som så många gånger förut. Hatar det. Men vet att det är värt de. Känns mycket bättre efter. Snart är det bra. Jag vet det. Det är bara att hålla ut.

Alla säger men gud va stark du är jag beundras av att du kan gå vidare. Men hallå? Vaddå stark? Det är klart jag måste gå vidare, mitt liv blir inte bättre av att jag stannar kvar i den skiten. Jag är inte stark, det förföljer mig på många sätt och jag får ofta panikångest över allt. Jag är inte stark men jag har ett hårt skal fast inombords är jag nog ganska känslig. Jag har inte kommit över någonting helt, men jag håller på att lära mig leva med det. Men jag är inte bättre eller starkare än er för det, jag är likadan.