bbbystedt

texten tagen från Sheila, sheilaoannie.blogg.se ! jävligt bra ord, precis så här är mina tankar just nu typ.

Så många lögner, så mycket falskhet, så jävla mycket skit består vårat samhälle av idag. Ibland undrar jag hur folk ens orkar. Detta riktar jag inte mot någon utan detta är sanning och många känner säkert igen sig.

Jag är fångad i typ en bubbla med skit. Visst jag är glad varje dag, har det kul med mina vänner i skolan men det finns alltid något skit bakom det leendet som stoppar mig ifrån att vara glad. Vad fan går livet ens ut på? För när man är som lyckligast och allt går så jävla bra så kommer det alltid något i vägen som drar ner en till den bottnigaste botten. Jag trodde att allt var bättre, jag trodde att "åh äntligen är allt bra igen, det känns verkligen bra nu, jag vet att jag kommer klara detta för jag är jag och jag klarar allt". Men jag vet inte det längre. Jag vill slänga alla mina skolböcker, hoppa av skolan, slå sönder allt som kommer i min väg och mest av allt så vill jag härifrån. Hade jag bott i tex Göteborg så hade det fan var less med drama än vad det är här i våra 3-4 små samhällen som skapar så jävla mycket skit. Jag är trött på att göra samma sak varje dag, jag är trött på mitt tråkiga liv. Ändå har jag det så jävla mycket bättre än många andra. Jag vet inte vad det är men något är det som gör mig så jävla arg, tom och ledsen. Jag tänker för mycket, jag anar för mycket saker och jag gräver i saker tills jag får veta sanningen. Sanningen sårar så jävla mycket. Nu orkar jag faktiskt inte bry mig mer. Jag hatar att vara ensam ändå har jag 1000 vänner att vända mig till. Jag har så mycket att prata om men när det väl kommer fram till att prata så håller jag käften.

Jag vill skrika ut till världen vad det är som är fel men grejen är att jag inte vet. Jag är trött, jag är trött på allt, skolan, mitt hem, stället jag bor på, hur folk behandlar varandra, allt skit snack, dig, och så jävla mycket annat. Jag trodde att det skulle funka men det gör det inte. Jag vet inte vad jag vill, känner mig som en vilsen själ, jag går och går men kommer precis ingenstans. Folk ger mig konstiga vibbar och jag vet inte själv vart jag står längre. Jag har aldrig känt denna känslan förut, den är så jävla konstig. Jag måste vara sysselsatt hela tiden, jag hatar att vara hemma och sitta på mitt rum ensam för det är då alla tankar kommer och det slutar aldrig bra. Jag måste sysselsätta mig för att inte tänka. Jag hatar tänka, iaf just nu. I början på detta året var allt så jävla bra, men nu är allt så jävla konstigt. Jag vill ha nyår och ett nytt år. Jag vill ändra på saker och jag vill att det ska hända nu.

Jag är tom på ord, jag är tom på allt. Förvirrad är vad jag är och besviken på allt. För just nu går ingenting som man vill. Det kan inte alltid vad lätt men när fan ska det sluta att vara svårt. Jag är inte emo eller något för det låter fan som det hahah, utan jag bara vet inte. Det är svårt att sätta ord för det. Meningslöst, allt jag gör känns så meningslöst. Inget leder mig någonstans jag står kvar på samma punkt, jag vill gå vidare men jag kan inte. Ingenting absolut ingenting stoppar mig men ändå går det inte. Jag får panik. Jag orkar inte bry mig. Orkar ingenting.

* jag älskar ägg, äter det varje dag även om jag inte äter nåt ibland så alltid minst ett ägg om dagen
* enligt mig finns det bara 2 killar på jorden som är riktigt snygg å de är joel kinnaman och en till
* jag HATAR när jag inte har kontroll över typ allt får panik då
* blir inte kär lätt men när jag väl blir det på riktigt är det verkligen förjävligt det tar sjukt hårt på mig
* min största dröm är att bli polis/brandman
* jag lyssnar på all musik men mest rockabilly och typ gammal musik älskar det
* tycker om bilar och allt som går fort och är farligt
* umgås nästan inte med nån i min ålder iaf inte folk som är yngre än mig, dom ''ger'' mig ingenting har så otroligt mycket roligare och mår mycket bättre med äldre och mognare folk.
* är as less på allt just nu vill byta ut nästan alla mina vänner
* jag tänker skit mycket, för mycket. överanalyserar allt och känner alltid att ingen riktigt förstår mig och allt jag vill